Pokerface.

Min kära sambo har alltid spöat mig i spel. Vi spelade en hel del sällskapsspel när vi dejtade med varandra, allt ifrån schack, något om grävlingar, skitgubbe, nått annat kortspel som jag fick lära mig för stunden, vem vill bli miljonär, alias, etc etc. För att ni ska förstå; hon vinner då i majoriteten av spelen (exkl. vem vill bli miljonär, men det är väl ingen chock för er som känner oss båda, kanske).

Och det här har ofrånkomligt framkallat något man skulle kunna klassificera som en "kaxig" attityd hos min kära sambo. Hon vill gärna och ofta spela sällskapsspel, och skryter gärna om innan hur "grym jag är!" på just det här spelet. Det är alltid samma spel som hon borde blivit world champion i. Det är sanslöst vilken talang jag fått äran att köpa hus med. Helt sanslöst.

Igår kväll var sista kvällen innan renoveringen, vi skulle ju såklart mysa till det lite och ägna oss åt varandra. Efter en mindre sammanstötning i soffan så flyttade vi ut ljusen till balkongen (ca 500 stycken eftersom min sambo har en fetish för ljus och eld, framtida pyroman kanske?!) och satte på lite musik och satt och pratade om allt mellan himmel och jord (ofta renovering). Och drack vin. Och öl. Som sig bör.

Efter ett tag vill hon spela sällskapsspel. Spela kort. "Jag saknar när vi dejtade för då gjorde vi det hela tiden", var det stående argumentet. Vi som känner damen i fråga kan nog dock konstatera att det inte handlar så mycket om nostalgitrippar, utan förmodligen att hon vet att hon är ganska duktig på sällskapsspel och tycker det är kul att tvåla till mig.

Sagt och gjort, jag var med. Jag förlorade första rundan. Fan, tänkte jag. Nu kommer hon garanterat köra över mig. Men en sak hon inte var medveten om, det var att jag och min pappa har spelat sjukt mycket poker när jag yngre än 13. Och det skulle visa sig att takterna fortfarande sitter i.

De efterföljande 3-4 rundorna satte jag henne på plats med färg händer, bättre par än vad hon hade och hela den biten. Hon flashade vidare med att blanda korten på handen på ett flashigt vis. Men som jag sa till henne, det handlar inte om hur flashigt du kan göra allting. Det handlar om resultat. Det gör det alltid i tävlingsmoment. Efter dom här rundorna av total världsdominans från min sida så börjar jag känna segervittringen. Jag börjar känna att "fan, nu jävlar, nu har jag henne!". Jag ser hur ilskan växer i hennes ögon. Frustration. Hon ser ut som en definition på ordet FRUSTRTAION. Det bara glöder i ögonen av hat, hon kollar på mig som om jag vore världens största skitstövel. Hon vill egentligen mest hugga mig med en kniv och stampa på mig. Hon är allt annat än glad.

Övermodig som man lätt blir när man blir för ivrig börjar jag gambla på riktigt, och istället för att spela smart så börjar jag jaga Royal Flush och andra högre resultat istället för att spela på just resultatet och spela hem segern säkert. Det fick jag stå mitt kast för. Hon kommer tillbaka, och hon segrade.

Men jag kommer aldrig glömma mina femton minuter av dominans.