Lättja, en av de sju dödssynderna

Inledningsvis vill jag börja med att definiera Lättja; synonymer är ofta lathet, passitivtet och likgiltighet. Motsatser är flit.

Med det avkunnat kan vi fortsätta mot historien. För att ni ska förstå bakgrunden så tänkte jag förklara den kort; Min familj, alltså min barndomsfamilj, har ofta definierat mig som lat som få och visar en väldig ovilja till arbete i hemmet. Jag gillade i min tonår att sova och slappa väldigt mycket. Förstår ni? Bra.

Sen träffade jag en fantastisk tjej. Den här fantastiska tjejen som är underbar på alla möjliga sätt och vis. Hon arbetar bra både på arbetstid och i hemmet. Man får ju ändå ge henne cred, hon är ensamstående mamma som fick allt att gå runt innan jag kom in i hennes liv. Här tror man ju spontant att man ger sig in på en resa med en människa som är väldigt driftig i hemmet. Tidigt i vår dejtning hörde jag hennes egen familj lägga fram lite klagande på hur lat hon var, jag tog det med en nypa salt då ett närmast överpedantiskt beteende ofta är regel än undantag i hennes underbara familj.

Det borde jag kanske inte gjort. Jag har nu, några månader som sambo, noterat hur frukostskålar med müsli, youghurt, urdruckna juiceglas är sådant som jag får ställa mig och skölja bort på eftermiddagarna eller kvällskvist efter jobb och träning. Jag har fått uppleva hur det känns att känna doften av väldigt mycket avföring i badrummet och inte riktigt lyckats identifiera doften, tills jag ser bajsblöjan ligga kastad på golvet istället för att vara lagd på balkongen i väntan på att någon (oftast undertecknat, reds anm.) ska gå ut med soporna..

Häromdagen åt vi middag hos vederbörandes härliga mamma efter jobbet. Vi hade också lite tomma matlådor i jobbet, och min kära sambo som ofta räknar med sin mamma och som ofta får mycket hjälp av sin mamma har ju ganska ogenerat, kanske lite halvt, räknat med att det ska komma matlådor ifrån denna middagen som även räcker till oss för morgondagens lunch på jobbet. När mamman då frågar vart vi har matlådorna så står dom i bilen. Min kära sambo säger då först till mig att jag ska gå till bilen för att hämta matlådorna. Jag väljer självklart att ifrågasätta detta då det inte var jag som räknade med matlådor. Hon släpper snabbt ämnet då hon förstår att det är ett förlorat krig. Sedemera så frågor hon om inte hennes mamma kan lägga maten i fryspåsar, och har precis innan förklarat för sin mamma att hon minsann inte kan gå ner till bilen och hämta matlådorna för den står ju "borta på parkeringen!" (för att ni läsare ska förstå innebörden; det är ungefär 30 meter från porten, ibland parkerar vi 10 meter bort vilket för henne är ett behagligt gångavstånd). Sagt och gjort, maten kommer i fryspåsar.

Man kan ju säga att jag fått lite distans till att min familj kallade mig för lat, när jag var ung.