Ibland kan relationer gå igenom olika former av prövningar. Ofta kanske man går stärkta ur dom och klarar allt i världen som ett lag. Ibland dör relationen av dem och trasar ihop totalt. Vi står inför ett sånt vägval, jag och min sambo. Vi har som tidigare nämnt köpt hus. I detta renoveringsobjekt så diskuterar vi ju självfallet många olika lösningar på saker och ting.
För att ni ska förstå huset storlek är det 103 kvm på entréplan med ett tillhörande källarplan på ytterliggare ca 110 kvm eller liknande. Nere finns det en massa roliga utrymmen och smårum man kan göra roliga saker med. När vi gick på visning på huset förklarade jag pedagogiskt för min sambo mina planer och ambitioner med det här gemensamma husbygget. Jag förklarade att min vän Alby skulle få bo i ett rum, och min andra vän Axel kunde bo i det andra. Nere i gillestugan vid den öppna braskaminen hade jag vackra tankar på sena vinterkvällar med eld i kaminen och fina jiujitsu-rull (jag tränar alltså jiu jitsu, av brasiliansk art) på den stora ytan. Inflyttningarna dödade hon ganska fort, redan där kände jag att jag tappade hakan för jag förstod inte vad hon menade! Hur kan man inte vilja ha sällskap av Alby och Axel? Först misstänkte hon att jag menade på Anonyma Alkoholister när jag sa att AA skulle komma hit och bo här, men jag förstår nu efter ungefär 100 försök till förtydliganden att hon förstod att det inte var dom det gällde. Konstigt. Men visst, ett sådant beslut kan jag leva med.
Senare berättar hon även pedagogiskt för mig att det inte blir tal om något kampspotsrum. Här, mina kära vänner, måste jag ju ändå få berätta hur bjälkarna som håller uppe vår stadiga relation knakar. Mitt huvud går ner i mitt knä och tårbildningar börjar kännas rinna nedför min kalla kind. Men visst, jag vill ju verkligen att det här ska fungera. Jag vill leva mitt liv med henne. Jag får se bort till mina behov.
Häromdagen berättae jag för henne (snarare ett djupt mummel för att hon inte riktigt skulle kunna tyda vad det var jag sa, utan bara nicka för att inte hon orkar fråga vad jag sa egentligen och be mig aktikulera fram vad jag menade) att jag hade planerat en beställning på en utrullningsbar kampsportsmatta för ett värde på ungefär 4000 kronor som man kan rulla ut på tomten på sommrarna och utöva lite magisk jiu jitsu på. Jag fick bara ett skratt rakt upp i ansiktet. Hon trodde jag skämtade.
Ibland känns det verkligen som att min åsikt verkligen inte betyder något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar