Jag tror att inkonsekvensens sanna väsende är personifierad i min sambo.
"Jag tycker vi ska gå iväg till restaurangen och äta sen så vi får umgås lite själva." - Och så var det en till arbetskollega på plats.
"Eftersom du brukar betala maten, så kan jag betala den nu."
- Nej, svarar jag. Sedvanligt, som man brukar på artigt svenssonaktigt vis.
"Jo, jag betalar!"
- Nej, jag kan betala min egen mat!
"Jag betalar, slutdiskuterat".
En vänskaplig spark på benet senare stod jag med kortet intryckt i automaten ändå...
...eller som när jag i lördags gick upp med ungen i hemmet kl 7 på morgonen för att sambon skulle få sova ut lite på morgonkvisten och få en trevlig lördag. Då bemöts jag av en glad sambo kl 9.00 som säger "imorgon tar jag henne". Hennes version av "ta henne" klockan 7 dagen därpå innebar inte att gå ut med henne ut ur rummet och sätta på Heffaklumpen på tv:n och ge henne välling. Nej. Det innebär att man trycker in henne mellan oss i sängen så jag vaknar till. Ibland måste man bara ha saker klardefinierat innan så man förstår vad man ger sig in på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar